STÄNGT TILLS VIDARE

 

 

Sammanfattning kring turerna om Pannkaksträdet.

Det hela började för ca 15 år sen med att jag ville bygga ut den camping som vi hyrde av Gotlands kommun (Brissunds camping) och ligger drygt 700 m från den tomt där Pannkaksträdet legat fram tills nu. Vår ambition var att bygga en modern camping/stugby på den gamla nedgångna campingen i Brissund. När detta framkom så var det några närboende och ev grannar som inte ville ha någon camping där. Därför tog de kontakt via Väskinde hembygdsförening med dåvarande Gotlandskommun och ville återta marken som varit en gåva från föreningen till Kommunen om jag förstått detta rätt.

Jag fick då en förfrågan från kommunen, där bland annat Kjell Skalberg (C) satt, om jag kunde tänka mig att återlämna campingen mot att jag fick en annan mark i närheten där vi kunde bygga en camping/stugby. Detta kändes som en prioriterad fråga i Kommunen, vilket fick mig att förstå att det handlade en del om tjänster och gentjänster, vilket är vanligt på små orter. Föreningen angav att de skulle genomföra mängder av arrangemang på marken men det dog ut direkt för att planen var bara att stoppa campingutbyggnaden och detta lyckades.

När väl tjänsten var återgäldad så var det inte speciellt viktigt att besöksnäringen skulle investera 12-17 miljoner i Brissund och bygga ut en nollstjärning camping till en trestjärnig där lokala ungdomar skulle kunna få jobba. Engagemanget att ersätta mig med en annan mark dog ut helt trots att jag låg på i flera år för att kommunen skulle stå för sina löften. Min lösning blev att köpa en egen tomt vilket är den där Pannkaksträdet ligger och då var alla inblandade överens om att den tomten var lämplig att bygga ersättningscampingen på i stället.

Det var väldigt segt att få igång planarbetet men efter att olika specialister jobbat med  planen för den nya stugbyn/campingen så kom vi i alla fall igång. Strax efter detta så vaknade några närboende i området och engagerade sig i att stoppa detta. Den enda som hade kurage att prata med mig var den jag kallar Bagaren som förklarade att han hade flyttat hit från Stockholm och ville minsann inte ha en massa stockholmare runt hans tomt. Han lovade då att stoppa både Pannkaksträdet och den planerade stugbyn. Han visade också att han hämtat ut vår skriftväxling med Region Gotland. Även om han var arg så gillar jag faktiskt den där bagaren för han har både temperament och vågar säga som det är vilket de flesta inte vågar. Så hatten av för honom och hans tydlighet trots att jag fick två fingrar av honom häromdagen när det gick upp för honom att det nu blir en lekplats ännu närmare honom.

Vi kände tidigt (ca 2 år innan mötet med den arga bagaren) att den här planen kommer ta tid. Dels vill inte Regionen hålla ett gammalt löfte och dels finns det en gruppering av många skrivkunniga sommargäster som vill fly Stockholm. De vill komma till en plats som för dem skall vara orörd, förutom att de flesta skall bygga sitt boende på sitt sätt på egen mark. Ungefär som Skansen så vill de ha sitt muséum på Gotland. Detta är inte något unikt för motståndsrörelsen i Brissund utan det ser ut så på flera platser på ön. Tilläggas ska att det finns många deltidsgotlänningar som är precis tvärtom och som ger väldigt mycket till ön och de är tack och lov i klar majoritet.

Det som inte stämmer med motståndsrörelsen, som inte vill låta oss bygga, är att de flesta har byggt nya stugor eller villor i området med gästhus som oftast fylls med sommargäster under sommaren. Detta är viktigt för den gotländska besöksnäringen som skriker efter fler bäddar. Om man räknar in alla som klagar och var de har sitt sommarboende så blir det ett ganska stort område där det finns närmare 100 stugor byggda för extra sommargäster. Vi vill bygga 20-25 enheter på en väldigt stor tomt vilket man är emot och just detta känns inte så logiskt.

Vi hade en tradition att bjuda in grannar och närboende, som en kvartersfest för att få en bra grannsämja, vilket pågick i 4-5 år.  Vi bjöd in människor i närområdet på lammgrillning och underhållning varje år och det kom mellan 100-140 personer. Efter det första mötet med med bagaren kom det bara ca 40 st. Vet inte om det var en händelse eller om detta var den utlösande faktorn.

Det var det året som någon gick runt med listor och bad om påskrifter mot Pannkaksträdet och mot stugbyggnationer. Totalt fick de ihop ca 150 namn emot och vi fick ihop ca 3000 namn för, vilket ger en bild av hur det ser ut.

I ett tidigt läge när jag förstod att detta kommer ta tid på grund av motståndet så var tanken att bygga en lekplats för barnen i närområdet, till minne av mina söner som dog allt för tidigt. När lekplatsen blev alltför populär och det kom familjer från andra områden än närområden så öppnade vi även upp åkern som parkering då många parkerade längs vägen och hindrade trafiken. Då var det inte meningen att lekplatsen skulle bli så omfattande men det blev en anpassning till situationen vilket inte är något konstigt när man är serieentreprenör. Det fanns och finns på något sätt ett löfte till de döda sönerna att bygga en lekplats och så kommer det att bli då det även behövs och är väldigt uppskattat.

Vi kompletterade lekplatsen med det stora trädet och då blev det ännu mer folk vilket gjorde att vi var tvungna att skaffa en baja maja som skulle städas varje dag plus att vi måste ta hand om sopor och daglig översyn. Detta ledde i sin tur till att det blev ett bra utflyktsmål för ännu fler vilket tvingade oss att antingen stänga ner eller utöka så att vi kunde skaffa riktiga toaletter vilket kostade ca 350 000 kr. Därför byggde vi ett café så att det fanns människor på plats som kunde serva besökare och ta hand om allt runt omkring lekplatsen som måste fungera. Leken utvecklades ytterligare med tre bollplaner och en gräslabyrint på ca 8000 kvadrat samt världens tyngsta fotoutställning.

Så som vi uppfattat regelverket så behöver man inte något bygglov för lekplats och på grund av den utdragna planprocessen så går det inte att söka några bygglov under denna process. Därför måste toahus och kök vara flyttbart på hjul eller i ett tält. Så vi anpassade oss helt enkelt efter systemet där vår plan inte varit prioriterad.

För några år sedan så fick vi besök av två personer från Byggnadsnämnden. Det var ett trevligt samtal som slutade med en anmodan att ta bort allt och återställa till ett skick som man hänvisade till via ett flygfoto taget för xxx år sedan. Från Region Gotland så hade man kommit fram till att platsen blivit så stor att den inte längre kunde kallas för lekplats utan nu var den i regionens ögon en nöjespark och skulle jämställas med Lisebergs regelverk. Vitet var ställt till 2,3 miljoner vilket är mer än den dubbla årsomsättningen och antagligen ett rekord i sig. När vi överklagade vitet utanför Region Gotland så sänktes vitet med ca 90% vilket även säger något om hur personligt detta är.

Om viljan funnits så skulle tjänstemännen kunnat sagt till oss att ni måste krympa området annars så måste vi döma ut ett vite. Tänk om DG, Cementa, Region Gotland eller Gotlands press riskerade vite på två ggr årsomsättningen. Antagligen skulle de behöva göra något ännu grövre än att bygga en för stor lekplats för barn på en åker.

Region Gotland  kunde ha gjort som de gjorde med en liknade anläggning vid en liknade tidpunkt som blivit för stor och där man upptäckte mer än 15 byggnader som inte hade bygglov. Den ägaren fick möjlighet att göra en bygglovsanmälan som godkändes efteråt, vilket var bra tycker jag, då det är så som samarbetet skall gå till mellan myndigheter och företagare. Genom att man valde att göra som man gjorde så blev det en tvist i stället för att få till en diskussion som slutade i Mark- och Miljödomstolen. Troligen skulle det ha räckt med att ta bort bollplanerna och gräslabyrinten vilket hade inneburit att ytan halverats.

Nu har Region Gotland bestämt att lekplatsen är en nöjespark som skall bedömas på samma sätt som Liseberg och Gröna Lund m.fl. Skall vi bygga upp den igen måste vi ta bort den och sedan söka en planläggning för nöjespark som då blir så avancerad att den skall klara att bygga ett Liseberg eller liknade. Det skulle antagligen ta minst 5-10 år att få till och komma att kosta flera miljoner kronor om det ens skulle vara möjligt. Förfarandet med vite visste tjänstemännen exakt vad det innebar när de tog beslutet och är ett av deras kraftigaste verktyg i deras verktygslåda.

Vi överklagade beslutet men förlorade i Mark- och Miljödomstolen vilket kändes som en stor förlust då jag var så säker på att vi gjorde något bra som myndigheter och människor gillar. Om man hade tyckt att det var något bra så skulle så klart tjänstemännen försökt hitta en lösning för oss men när de var emot så blev det som det blev. Man kan kalla mig dålig förlorare eller vad man vill. Jag har grattat motståndarna där de flesta så här års sitter på Stockholmsområdets finare adresser och gillar läget med att allt på den platsen kommer se ut som det gjorde för sju år sedan.

Som entreprenör så blir jag oftast nedslagen en kort stund men sedan är jag i full aktion igen.

Jag har lovat att det skall finnas en lekplats till minne av mina döda killar som dog alltför tidigt och detta löfte kommer jag hålla väldigt, väldigt länge. Så vi bygger nu upp en mindre lekplats på en annan mark som jag har i Brissund. Lekplatsen kommer bara stå där tillfälligt tills planen är klar som Region Gotland drar på. I den nya planen som vi jobbat på i minst fem år, finns det en lekplats inritad exakt där Pannkaksträdets lekplats fanns tidigare vilket både vi vill och Region Gotland.

Till den 10 september skall allt vara borta från den plats där lekplatsen ligger idag. Då är det besiktning. Om vi får godkänt kan vi i princip sätta igång och bygga lekplats igen på samma plats, fast mindre men det kommer inte att ske trots att den inte skulle kräva bygglov om den blev mindre.

Tyvärr har allt detta nästan bara skapat förlorare. Det kostar oss en massa energi och en del pengar. Motståndsgrupperna blir bara förvirrade och får lägga tid på fel saker på ön. Barnfamiljerna tappar en stor och unik lekplats men får en ny lite mindre samt en spännande naturstig. Region Gotland vann men framstår som extremt byråkratiska och ovilliga att jobba ihop med företag. Möjligen att Länstyrelsen blir vinnaren med mer våtmark och en ny spännande naturstig om de vill jobba ihop med oss.

Detta har kostat mycket energi och pengar på grund av utebliven dialog. Vi har försökt att få besked vad det är som gör att en lekplats blir en nöjespark men där finns inget riktigt svar att hämta utan det är en samlad bedömning där yta, p-plats mm spelar in vilket tydligen är regelverk man får leva med på Gotland. Man kan bedöma men man kan inte förklara hur man bedömer. Dvs det är en känsla som någon eller några har och sånt gör livet som entreprenör på Gotland lite extra spännande.

Vi kommer nu att göra en mindre lekplats som grannar och Region Gotland vill. Vi kommer inte bygga några p-platser och vi kommer göra en unik naturpark ihop med Länstyrelsen om de fortfarande vill. Allt som följer grannarnas, Regionens och Länsstyrelsens vilja. Antagligen blir det även pannkakor i fortsättningen i Brissund, då det är vad barnen vill. Summa summarum så kommer det att bli spännande besök i Brissund framöver också för barnfamiljer fast lite mer året runt.

Pigge Werkelin

entreprenör och pappa

Ps : Tack vare allt detta så kommer det troligen det ploppa upp fler pannkakslekplatser i Sverige, vilket gör att rent ekonomiskt har detta äventyr varit positivt men energi mässigt betydligt sämre.

 

Vad var iden med Pannkaksträdet.

Att bygga en lekpark som är godkänd av myndigheterna och som är byggd av 90% återvunnet material. Lekparken skall vara lite mer spännande än andra och den skall inspirera till lek för alla åldrar över tre år. Den är byggd så att vuxna och barn kan utveckla en spännande lek ihop. Ville se detta som en experiment anläggning där föräldrar inte är passiv utan deltar i leken vilket är ovanligt för en lekplats. Vi ville ha mindre skärmtid och mer kvalitativ lek ihop som var analog och fysisk. 

Här lagar man även mat ihop över öppen eld vilket är lite pedagogiskt samtidigt väldigt socialt. Oftast är det 3-5 familjer runt eldarna och det är omöjligt att stå 30-40 minuter och steka pannkakor över elden utan att prata vilket leder till social utveckling mellan vuxna som inte är vanlig på en lekplats.  

Jag anser att lekplatsen är helt unik där saker får en andra chans och vuxna där vuxna och barn leker ihop på riktigt vilket leder till att familjer har som måla att komma hit 1-2 timmar men blir ofta kvar i fyra timmar utan skärmtid.

Min fru säger att här blir barn skitiga, mätta och trötta så de sover väldigt gott efter ett besök och jag säger att här får barn & vuxna spring i benen och pannkakor i magen med både spänning och naturupplevelser.

 

Välkommen till Brisund och lek även i framtiden.

  

Pigge &. Monika

 


Välkommen till Lekträdet

Det stora klätterträdet var ett av Gotlands största träd. Det är en Silverpoppel som växte i Stånga på södra Gotland och som har mer än sex meter i omkrets. Trädet lär ha planterats runt 1870 och blåste ner den 15 mars 2014. Då hade det stått upp i 144 år! Nu har trädet fått nytt liv som liggande lekträd som lyssnar till barnskratt och upplever spännande lekar.